Förväntningar alla har dem, det gäller inte bara föräldrars på mellanbarnen/mellanbarnet utan alla.

I en artikel jag läste står det att mellanbarnet har mindre förväntningar på sig och det är säkert sant i dom flesta fallen. Jag vet inte om folk har lika mycket eller fler/mindre förväntningar på mig än Amanda, personligen tycker jag att jag har många förväntningar på mig. Jag tycker så för jag känner att jag har fått några av förväntningarna som äldsta barnet skulle ha (Amanda). Jag tror det är så eftersom min syster älskar att få uppmärksamhet av våra föräldrar genom att revoltera och inte vara så pass ansvarsfull som folk säger att äldsta syskonet ska vara, som toppen på kakan så kommer hon och Loke inte så bra överäns. Allt det här läggs ihop och gör att det är alltid är jag som får passa Loke när mamma jobbar eller nåt. Vilket jag inte förstår för han är snart 11 och kan säkert vara hemma själv, plus så bor vi nästan granne med min moster.

Samtidigt kan jag förstå att Amanda försöker undvika ansvaret för jag är säker på att hon har mycket förväntningar på sig som det är med att hon var den första av oss som slutade grundskolan och blir nästa år den första av oss som slutar gymnasiet.

Loke däremot tror jag har förlite förväntningar på sej vilket gör att han inte årkar sätta några mål.

Jag måste avsluta det här med att jag skulle aldrig drömma om att byta plats med någon av mina syskon.Efter ett tag vänjer man sig vid att vara mellanbarnet och medlaren mellan syskon.

Imorgon kommer exempel från artikeln.