Eftersom det här blir mitt första inlägg tänkte jag bara berätta lite saker.

Om ni inte redan har förståt det på namnet så handlar den här bloggen om hur det är att vara mellanbarn.såklart kommer jag skriva om annat också men syftet med bloggen är att först och främst att få folk att förstå kännslan av att vara mellanbarn och även att ni som är mellanbarn som mej ska veta att ni inte är så ensamma som man kan känna sig rätt så ofta.

Jag tänkte ta tillfället i akt och berätta lite om mej själv jag heter Tilda och har två syskon Amanda som fyller 18 den 19 Juli och Loke som fyller 11 den 2 Juli själv är jag 14 år och fyller 15 den 4 Februari. Mina föräldrar har varit skillda sen jag var runt 6 år gammal.Min pappa gifte om sig i sommras, han gifte sig med en tjej som heter Magda hon kommer troligen nämnas i många inlägg. Jag har känt Magda i säkert 4-5 år och mina syskon har just börjat gilla henne.

Min egen upplevelse som mellanbarn är att det finns stunder som man inte har något problem med det och sen finns det dem gånger då man faktiskt vill gråta för att allt känns så hemskt,de är dom gångerna när ens föräldrar har glömt något som man har längtat efter eftersom det är en av dom få gånger som man har allas uppmärksamhet det är dom gångerna man blir behandlad oretvisst för att för att han är yngre och förstår inte bättre eller hon är äldre så hon får göra mer saker. När man är mellanbarnet är man antinget förliten eller för stor för nått oavsett ens ålder.

Jag vill att förädrar ska ha mer förstående för oss.Mina föräldrar säger ofta att jag borde berätta hur jag känner men hur äldre man blir dessto svårare blir det, det kanske bara är jag men jag känner att om jag skulle säga vad jag tyckte direkt till dom skulle dom bli arga. I ett annat inlägg kan jag berätta vad som hände engång när jag försökte.